Jag kunde inte låta bli att småle lite i mungipan när jag läste utmärkta Niklas Wahllöfs TV recension av Förkväll som sänds i TV4. För visst håller jag med.

"Och inte ska ni ta ”hela det svenska folket” – den enheten finns inte – som gisslan för ert högst personliga perversa intresse för allt som glittrar", menar Wahllöf  då han sågar programmets i närmaste incestiösa hang-up på det "glamourösa" kring Daniel Westling pappa och Emma Wiklunds möte med sin blivande make. Jag vet att artister, konstnärer och scenutövare inte gillar recensioner, och varför ska man göra det när de är dåliga. Ta bara totalsågningen av TV4ankornas brunchunderhållning på Berns, som lades ner efter svidande rakt-upp-och ner-kritik i DN.  Journalisten och recensenten Jane Magnusson tycker att hon sysslar med  konsumentupplysning och redovisar det hon ser. I det här fallet gott nog.

Har jag sett Nyhetsankorna på Berns? Neeeej! Och inte vill jag det heller. Jag vill inte se skjutjärnsreportern Lennart Ekdal, kultur- och livstilsjournalisten Malou von Siwers eller politiska reportern Lena Smedsaas på söndagen spexa under en brunch för att nästa morgon erbjuda skarpa analyser och djupintervjuer av politik, kultur och samhälle. Det blir bara fel. Inge bra PR som vi säger.

Nyhetsankorna på TV4

Jag skrev i mina tidigare frågor och svar här på bloggen att vi visst är politiska på Greatness. Politiskt obundna alltså. Och idag har debatten kastats fram och tillbaka om ämnet som alla verkar diskutera, Aftonbladets beslut att publicera SD debattinlägg. Är det rätt av tidningen att publicera åsikter som anses vara rasistiska för att synliggöra SDs främlingsfientliga politik? Är det fel att vända sig bort och neka SD debattutrymme som DN har gjort?

Vad är egentligen bäst? Att visa byket och sätta tilltron till människors egna avgörande? I den bästa av världar blir opinionen så stark mot SD att de inte tar sig en millimeter till på den politiska banan. Det blir helt enkelt ett folkuppror, en tvärbroms för att de som läser debattinlägget ser igenom SD verkliga avsikter. Å andra sidan kan det få en motsatt effekt. Det blir ingen opinion mor SD utan bara ännu fler frågetecken och öppningar för tolkningar. Kanske fler röster. DN som valt att neka SD debattutrymme har ungefär samma logik som Aftonbladet, fast tvärtom. Nej, vi vill inte vara en kanal för rasistiska utspel, säger Torbjörn Larsson, chefredaktör på Dagens Nyheter. Jo, vi vill publicera för att den (debattartikeln) är viktig för att den mycket tydligt visar på vilka värdegrunder det parti som är på väg in i Sveriges riksdag vilar, menar Aftonbladets chefredaktör, Jan Helin.

Ett individuellt val måste alltså göras.

Man behöver inte veta SD avsikter när det gäller skattesatser, miljöfrågan eller landets infrastruktur. Det kvittar detsamma i det här sammanhanget. Men man behöver förstå att SD är ett parti som inte tror på hela mänskligheten, som inte tror på mångfald, kultur och religonsfrihet. Ett parti som inte längtar efter att upptäcka världen och människors arv och vishet. Och som vill neka andra att göra det.

Tokyo. En del av vår värld

Efter tre år med Svenska Dagbladet kände jag att det var dags att byta morgontidning. Det är inget fel på Svenskan men efter tre år behövs det ombyte. Man kan bildspråket, känner igen tonläget och synpunkterna på ledarplats. SvD är en snygg tidning och jag har alltid gillat näringslivsdelen. Mest gillar jag allt som skrivs av Sanna Rayman. Hon är lysande skarp och träffsäkert underfundig. Men nu är det gjort. From nu kommer Dagens Nyheter att dimpa ner i brevlådan och jag längtar efter att få kasta mig över den.

Vi  har många, många tidningar på kontoret men vem hinner läsa alla? En egen morgontidning måste man ju ändå bara ha och nu när jag inte är presschef längre behöver jag ju inte läsa alla tidningningar före kl 7 på morgonen. Så jag koncentrerar mig på DN och tar resten på jobbet.

Sedan är jag ju onekligen spänd på vad Gunilla Herlitz kommer att hitta på när hon tillträder. Även om hon inte är skälet till tidningsbytet. Hmm, intressant blir det.

Vi har infört ett moment under arbetsveckan som vi kallar för Spaningen. Spaningen är ett enkelt och opretantiöst sätt för oss att pröva mönster och skeenden i samhället utan att vara 100 procent säkra på att Det Verkligen Förehåller Sig Så. Och att inspirera varandra. Detta vackra ord.

Veckans spaning som J stod för handlade om samvetets kraft över vår nivå av acceptans kan man säga. Exempel för spaningen står Livsmedelsföretaget Milko för genom att gå ut på DN-debatt med beskedet att deras undersökning visar att svenskar är villiga att betala en krona mer för mjölken. Man vill i och med detta höja priset på sin mjölk med en krona. En krona i är i mjölksammanhang inte mycket pengar kan man tycka. Men nu vill man göra det för Böndernas skull. Kronan skall oavkortat gå till bönderna.

Är det nu så att vi får se en annalkande samvetsapparat bland företagen. Att en plötslig Miljöskuld ger sig tillkänna hos företagen. Tex att SJ höjer avgiften på internetbiljetter för Miljöns skull eftersom de undersökt om svensken är villiga att betala 20 kr extra, för miljöns skull. Eller att ICA begränsar sitt sortiment ytterligare eller höjer priset en gång till, för Miljöns skull. "Nej, vår växel håller stängt på fredagar. För Miljöns skull." Är det ett besked som vi kommer att få framöver när vi ringer? 

Kommer vi känna oss samvetsattackerade och ge vårt bifall när någon hänvisar till miljön eller någon annan företeelse som utmanar vårt samvete? Måste vi inte alla lyfta ett ögonlock då någon hänvisar till sin klimatskuld närhelst affärserbjudandet behöver förändras?

Vi fär spana vidare!

Här andra spanare från programmet Spanarna I P1. Jessica Gerdin, Jonas Hallberg och Göran Everdahl.

Nej, det är inte jag som säger det. Det är Marie-Louise Ekman, närmast kungling vd och ledare på Dramaten i senaste numret av Tidningen VI.

I senaste numret berättar denna otroligt spännande kvinna att hon tycker att "någon måste ju bryta människans slentrianmässiga vana att dö. Kanske blir det jag." I artikeln berättar hon också om sin syn på karriär, kärlek och kön. Tidningen VI har varit snabbfotade och lagom till Dramatens alla höstpremiärer ge oss en djupare bild av en av våra mest udda nationalklenoder. På torsdag den 27, imorgon allstå, anordnas det smygläsning på Dramaten med Marie-Louise Ekman. Det blir spännande!

Tidningen VI står också bakom Viskleken. Kommer ni ihåg Viskleken när man viskar en berättelse, ett ord eller något och budskapet förändras efter hand på grund av felhörningar, missuppfattningar och tolkningar, så att de ursprungliga orden är helt annorlunda när de kommer till den sista personen i kedjan. Tidningen Vi har bjudit in fyra av Sveriges främsta författare och fyra av Sveriges främsta fotografer i en uppdaterad version av denna klassiska lek. Läs mer här och DNs artikel här.

Läser med förvåning att Stockholms stad nu ska JO-anmälas för att de delgett de anställda ett sk medieinstruktion där medarbetarna ges råd i hur de ska agera när de eventuellt har kontakt med media. På kortet står det bl a att de uppmanas "att aldrig ljuga, aldrig gissa eller ha egna teorier" och att alltid "hålla dig inom ditt eget ansvarsområde, håll dig till fakta”. Reglerna inskränker de anställdas yttrandefrihet, anser Jonas Eklund (MP), suppleant i kommunfullmäktige som nu har anmält företeelsen.

 Obegripligt i tider som dessa där orden svänger "jag-har-inte skott-mig debatten....