Man får inte säga spottringen om så praktfull konst

När jag för flera år sedan flyttade till Stockholm så hände det ganska ofta att man bestämde möte på Centralen, dvs Stockholms centralstation. Närmare bestämt vid den sk bögringen som ligger mitt i centralrummet. Eller spottringen som en del kallade den. Man skulle se upp om man gick nedanför den där ringen, på våningsplanet under, då kunde man råka ut för en del obehagligheter. Allt detta är förstås skitprat. Det finns mig veterligen inget belägg för dessa farhågor förknippade med denna ring. 

I själva verket är  ringen ett mycket vackert konststycke i gjutjärn gjord 1959 av Stig Blomberg, tidigare elev till Carl Milles och skulpturprofessor vid Konsthögskolan.  Räcket är utfört i gjutjärn och polerad mässing och har en helt egen historia som för oss betydligt längre i fantasin än vad järnvägsnätet når. Blomberg fick nämligen fria händer och skapade ett tema kring de fyra vädersträcken:

Norr: Norrsken och eskimå på vars hjässa en lunnefågel vilar. En eskimåflicka och en sälkut flankerar dem bland drivisen. Vackert bladformade snöskor.

Söder: Afrikansk medicinman omgiven av totempålar. Till vänster en rituell svärdsdans. Till höger en sköld av trä och tre dansande infödingskvinnor.

Väster: Alligatorgud som den framställs i gammal colombiansk folkkonst, flankerad av en nybyggare och en indian. Till vänster två mexikanska vattenbärerskor.

Öster: En stor fenixfågel, som biter i räckets kant. Fågeln vilar på ett indiskt tempel och är omgiven av indiska tempeldanserskor och en demon. Till höger en tiger som den uppfattas i primitiv kinesisk bildkonst.

Stockholms central. Har tyvärr ingen närmare bild på Ringen men den syns i vart fall lite..

Nu hittade jag en detaljbild på ringen. Cooolt!