Snacka går ju

Idag har vi haft en del diskussioner om yttrandefrihet. Detta uttryck som vi tar så för givet. Men så är det ju inte såklart. Inte i Sverige och inte någon annanstans.

Rätten att uttrycka sig är den enkla saken. Förmågan att respektera, och ibland också stå ut med andras åsikter och övertygleser är det riktigt svåra. -Hur fan dum får man vara? kanske man säger när motparten redogör för sin uppfattning. Då kan man ta till en debattsida eller blogga om yttrandet och så får vi igång en debatt där olika sidor visas upp för andra att ta ställning till.

Men vissa människor vill gå ännu längre. De känner att de måste tysta sin omgivning. Med hot av olika slag, obehagliga påföljder och farliga konsekvenser. Balansen är borta och respekten obefintlig.

Vad ska man då ha för eget rättesnöre som håller en på den på konstruktiva vägen? Den väg som är tillåtande och förlåtande och långt borta från de destruktiva vägvalen när det gäller yttrandefrihet. Det finns ett **uttryck som påstås ha sagts av Voltaire "Jag delar inte dina åsikter men jag är beredd att dö för din rätt att framföra dem".

Det är nog bland det svåraste som går att göra. Ärligt talat.

**Vissa menar dock att dee var Evelyn Beatrice Hall som skrev det i sin bok Voltaires vänner, över 100 år efter Voltaires död)